Sida 311
Tjugusjunde kapitlet
TJUGUS.TUNDE KAriTLET
311
liigga dem. Vi skola atminstone undersoka denna okiinda kust och behofva da inte gora om var upptacktsfiird.
— Alldeles ratt, — sade nu Pencroff. — Men pirogen ? ,
— Pirogen har stannat ensara en dag vid kallorna till Barmhertighetens flod, — svarade Gideon Spilett; — den kan mycket val ligga qvar der tva dagar till. Hittills kunna vi svarligen saga, att on ar hemsokt af tjufvar !
— Da jag emellertid, — sade matrosen, — drar mig till minnes skoldpaddhistorien, ar mitt fortroende inte storre, an livad som behofs.
— Skoldpaddan, skoldpaddan! — ntbrast korrespondenten. — Vet ni inte, att det ar hafvet, som vandt om lienne?
— Hvem vet? — mumlade ingenioren.
— Men . . ., — sade Nab.
Nab hade nagot att saga, det var tydligt, ty han oppnade rminnen for att tala, och han talade icke.
— Hvad vill du saga, Nab? — fragade ingenioren honom.
— Om vi atervanda utefter stranden iinda till Kloudden, — svarade Nab. — sa skola vi, efter att ha omkringgatt denna udde, hejdas af . . .
— Barmhertighetens flod! Ja, verkligen, — svarade Harbert, — och vi ha hvarken bro eller bat att komma ofver don!
— Godt, herr Smith, — svarade Pencroff; — med nagra flytande triidstammar skola vi inte raka i forlagenhet for att bfverga, denna flod!
— Bnger inte, — sade Gideon Spilett. — Det blir nodvandigt for oss att bygga en bro, om vi vilja ha en latt forbindelse med Den fjerran vesterns skog.
— En bro ! — utropade Pencroff. — Na ja, ar inte herr Smith ingenior i sin stat? Han skall g5ra en bro at oss, nar vi vilja ha en bro! Hvad betraffar att denna
Källa: Internet Archive ·