Sida 313
Tjugusjunde kapitlet
TJUGtTSJUNDE KAPiTI-ET
313
en dag, det ar allt hvad vi behofva, och dessutom skall kanske villebradet ej svika oss i dag, liksom i gar. Framat!
Korrespondentens forslag, som lifligfc understoddes af matrosen, gillades allmiint, ty hvar och en ville hafva ett slut pa, sina tvifvelsmal, och sedan man framkommit till Klo-udden, skulle rekognosceringen vara afslutad. Men man hade icke en timme att forlora, ty det var en lang vandring att tillryggalagga fyrtio mil, och man kunde icke rakna pa att uppna Granite-House fore natten.
Klockan 6 pa morgonen satte sig alltsa den lilla truppen i marsch. For att vara beredd pa obehagliga moten med tva- eller fyrfota djur, laddades gevaren med kula, och Top, som skulle oppna taget, fick befallning att genomleta skogsbrynet.
liaknadt fran spetsen af udden, som bildade Serpentine-halfons stjert, vek kusten tillbaka pa en stracka af fern mil, som hastigt tillryggalades, utan att man trots de noggrannaste spaningar kunde upptacka minsta spar af nagon landstigning vare sig for lange sedan eller pa sista tiden, hvarken ett strandvrak, en aterstod af en lagerplats, aska efter en utbrunnen eld eller ett enda marke efter steg.
Da nybyggarna kommo till den punkt, der kusten bojde sig mot nordost, bildande Washington-bugten, kunde de med blicken ofverskada Ons sodra kust i hela dess utstrackning. Tjugufem mil langre fram slutade kusten med Klo-udden, som blott otydligt aftecknade sig i morgondimman och dessutom i foljd af ett hiigringsfenomen tycktes svilfva ett stycke uppe i luften. Mellan den punkt, der nybyggarna befunno sig, och det innersta af den ofantliga bugten utgjordes stranden forst af en bred, mycket jemn sandstracka, begransad inat on af ett skogsbryn, der bortom utskoto i hafvet skarpa uddar fran den nu mycket oregelbundna stranden, och andtligen lago hopade pa hvarandra i pittoresk oordning nagra svartaktiga klippor, som slutade i Klo-udden.
Källa: Internet Archive ·