Den hemlighetsfulla ön

ANDEA KAPITLET

27

fly vid forsta lampliga tillfalle. Genom ryktet kande han ingenior Cyrus Smith. Han visste, med hvilken otalighet derma djerfva man bar sin boja. Han drug derfor icke i betankande att viinda sig till honom genom att utan nagon vidare inledning saga:

— Heir Smith, liar ni fatt nog af Richmond? Ingenioren betraktade stadigt den man, som tilltalade

honom salunda, och som med lag rost tillade:

— Vill ni fly, hr Smith?

— Nar da? — svarade ingenioren lifligt; och visst ar, alt det var ofrivilligt han gaf detta svar, ty lian hade iinnu icke hunnit utforska den okanda, som tilltalade honom pa detta siitt.

Men efter att med en genomtrangande blick hal'va granskat matrosens arliga ansigte kunde han icke betvifla, att han hade f ram for sig en hederlig man.

— Hvem ar ni? — fragade han kort. Pencroff gaf sig tillkiinna.

— Godt! — svarade Cyrus Smith. — Och hvilket model foreslar ni niig att kunna fly?

— Denna latmask till ballong, som man later gOra ingenting derborta, och som tycks mig blott vanta pi oss, alldeles som vore den bestiild! . . .

Matrosen behiifde icke sluta meningen. Ingenioren hade genast uppfattat bans plan. Han fattade matrosen i armen och drog honom med sig hem.

Der utvecklade Pencroff sin plan, som verkligen var hogst enkel. Man vagade blott sitt lif pa att siitta den i verkot. Orkanen var nu som valdsammast, det ar sant, men en ingenior, skicklig och djerf sasom Cyrus Smith, horde kunna skota en luftballong. Cm Pencroff kunnat den konsten, skulle han icke hafva tvekat att begifva sig af — med Harbert, naturligtvis! lian hade sett manga stormar och tyckte derfor, att en mer gjorde ingenting till saken.

Cyrus Smith hade lyssnat till matrosen utan att saga