Sida 28
Andra kapitlet
28
DEN HEMLIQIIETSFUIXA ON
ett ord, men bans blick lyste. Det sokta tillfallet erbjod sig mi; ban var icke en man, som liit det ga, sig ur liiinderna. Forslaget var blott sardeles farligt, alltsa var det utforbart. Om natten kunde man, trots fiendernas vaksamhet, nalkas ballongcn, smyga sig i gondolen, derefter afskara de tag, som qvarhollo den! Visserligen lopp man fara att blifva dodad, men man kunde ocksa lyckas, och utan denna storm . . . Utan denna storm skulle ballongen redan varit uppslappt, och det sa ifrigt sokta tillfallet skulle icke hafva erbjudit sig i detta ogonblick!
— Jag ar inte ensam! — sade slutligen Cyrus Smith.
— Hur manga vill ni da taga med? -- fragade matrosen.
— Tva — min van Spilett och min tjenare Nab.
— Det gor alltsa tre, — menade Pencroff, — och med Harbert och mig fern. Ballongen borde dock kunna bara sex . . .
— Det ar nog. Vi ge oss af! — sade Cyrus Smith. Detta "vi" inbegrep korrespondenten, men denne var
ej den, som ryggade tillbaka, och da, planen meddelades honom, gillade ban den obetingadt. Hvad som forvanade honom, var, att ban icke redan kommit att tiinka pa en sa, enkel sak. Hvad angar Nab, foljde ban sin husbonde ofverallt, dit denne ville begifva sig.
— I afton saledes! — sade Pencroff. — Vi skola alia fern ga och drifva derborta liksom blott af nyfikenhet!
— I afton, kl. 10, — svarade Cyrus Smith, — och gifve hinilen, att denna storm inte saktar sig fore var affard !
Pencroff tog afsked af de tva vannerna och aterviinde till sin bostad, der den unge Harbert Brown hade qvarstannat. Den modiga gossen kiinde till matrosens plan, och det var icke utan en viss oro han afvaktade, hum det for ingenioren framstiillda forslaget skulle mot-
Källa: Internet Archive ·