Sida 29
Andra kapitlet
ANDRA KAPITLET
29
tagas. Sasom man firmer, var det saledes fem djerfva menniskor, som amnade kasta sig ut i stormen, i full orkan! Nej, orkanen saktade sig icke, och hvarken Jonathan Forster eller hans foljeslagare kunde tanka pa, att trotsa den i denna brackliga gondol. Dagen var forfarlig. Ingenioren fruktade blott en sak — att den med rep fasthallna ballongen, hvilken af stormen nedtrycktes mot marken, skulle slitas i tusen stycken. I flera timmar strofvade ban omkring pa, det nastan folktomma torget, angsligt betraktande ballongen. Pencroff a sin sida gjorde likaledes, med handerna i fickorna och gaspande tidt och ofta, sasom en person, den der ej vet, hvarmed han skall doda tiden, men afven han plagad af fruktan, att ballongen skulle ga, sonder eller kanske slita af tagen och forsvinna i rymden.
Aftonen inbrot. Natten var mycket mork. Tjocka dimmor stroko sasom moln utefter marken. Ett snoblandadt regn foil, och det var kallt. Ett slags tocken lag och tryckte pa, Richmond. Det forefoll, som om den valdsamma stormen hade aviigabragt liksom ett stillestand mellan belagrarena och de beliigrade samt kanonerna tystnat for orkanens skrackinjagande dan. Stadens gator voro ofvergifna. Man hade till och med ej ansett det behofligt att under detta forfiirliga vader bevaka det torg, pa hvars midt ballongen kastades af och an. Allt gynnade tydligen fangarnas flykt; men denna flykt midtibland de losslappta vindarna! . . .
— Fordomda ovader! — utbrast Pencroff, i det han genom ett slag med knytnaiven tryckte fast sin hatt, som stormen gjorde hans hufvud stridig. — Bah, det skall val ocksa fa, ett slut en gang!
Klockan half 10 smogo sig Cyrus Smith och hans foljeslagare fran olika hall till torget, som var insvept^ i djupt morker, alldenstund gasen i lyktorna slackts af blasten. Man sag ej ens den ofantliga ballongen, som lag nastan helt och hallet nedslagen mot marken. Gon-
Källa: Internet Archive ·