Sida 365
Trettionde kapitlet
TEETTIOFdRSTA KAPITI.ET
365
Man gjorde afven ett forsok att tamja pekarierna, hvilket lyckades fullkomligt. En stia bygdes i narheten af ladugarden och riiknade snart flera grisar, som hollo pa att civiliseras, d. v. s. lagga pa hullet, tack vare Pencroffs omsorger. Master Jup, som fatt pa sin andel att bara till dem deras dagliga foda, dricksvatten, koksafskriiden o. s. v., uppfylde samvetsgrant detta sitt aliggande. Val hiinde det ibland, att han gjorde sig lustig pa sina sma skyddslingars bekostnad genom att draga dem i svansen, men detta kom sig blott af okynne och icke af elakhet, ty han fann lika stort noje i dessa sma, hoprullade svansar som i en leksak, och han hade ett barns instinkter.
En dag i Mars manad erinrade Pencroff under ett samtal med Cyrus Smith denne om ett lofte, som ingenioren annu icke haft tid att uppfylla.
— Herr Smith, — sade matrosen till honom, — ni bar talat om en apparat, som skulle gora Granite-Houses langa repstegar ofverflodiga. Skall ni inte satta upp den nagon dag?
— Ni menar ett slags elevator? — svarado ingenioren.
— Latom oss kalla den en hiss eller elevator, om ni sa vill, — genmalde matrosen. — Namnet gor ingenting till saken, forutsatt bara att vi utan besvar kunna komma upp till var bostad.
— Ingenting ar liittare, Pencroff, men tjenar det val till nagot?
— Ja visst, herr Smith! Sedan vi nu skaffat oss det nodvandiga, sa, latom oss tilnka en smula pa det beqvama. For oss menniskor kan det vara lyx, om ni sa vill: men for transport af varor ar det oundgangligt. Det ar just inte sa beqvamt att klattra uppfor en lang stege, nar man har en tung borda pa, ryggen!
— Na val, Pencroff, jag skall forsoka att gora er till viljes, — svarade Cyrus Smith.
Källa: Internet Archive ·