Sida 367
Trettionde kapitlet
trettiofOrsta kapitlet
367
Hai'bert, ingeniorens sjelfskrifna medhjelpare, icke lemnade under nagra dagar.
Hvad betr&ffar de amnen, hvaraf glaset gores, aro dessa blott sand, krita och soda. Men stranden leranade sanden, kalken lemnade kritan, hafsv&xterna lemnade sodan, svafvelkisen lemnade svafvelsyran, och marken lemnade stenkolen, som erfordrades att upphetta ugnen till den onskade temperaturgraden. Cyrus Smith hade alltsa hvad han behofde for att kunna gripa sig an med saken.
Det redskap, hvars tillverkning var forenad med storsta svarighet, var "pipan", ett fern till sex fot langt jernror, hvars ena anda doppas i glasmassan, som man bibehaller i flytande tillstand. Men genom att rulla en lang och smal jernskifva, tills den tick formen af en ge- •Tarspipa, lyckades Pencroff astadkomma denna "pipa", och snart kunde den anvandas.
Den 28 Mars upphettades ugnen starkt. Hundra delar sand, trettiofem delar krita, fyrtio delar soda, uppblandade med tva eller tre delar pulveriseradt kol, bildade massan, som nedlades i deglarna af eldfast lera. Da, ugnens starka temperatur bragt den i flytande eller rattare degigt tillstand, "anfangade" Cyrus Smith i ena andan af "pipan" en viss qvantitet af denna massa, at hvilken han sedan genom att vrida om den mot en forut beredd metallskifva gaf den for dess blasning passande formen. Derpa, rackte han "pipan" at Harbert och uppmanade honom att blasa i dess andra anda.
— Sasom man gor, da man blaser sapbubblor? — fragade den unga gossen.
— Alldeles, — svarade ingenioren.
Med utspanda kindben blaste Harbert sa kraftigt och sa, val i jernroret, som han under tiden oupphorligt vande omkring, att hans andedragt utvidgade glasmassan. Andra glasqvantiteter lades till den forsta, och snart blef resultatet deraf en bubbla, som holl en fot i genomskarning. Nu atertog Cyrus Smith "pipan" ur Harberts
Källa: Internet Archive ·