Sida 368
Trettionde kapitlet
368
DEN HEMMGHETSFULLA ON
bander, och forsattande densamma i pendelrorelse, gaf ban till sist den smidiga blasan en aflang konisk form.
Genom blasningen hade alltsa astadkommits en glascylinder, slutande i hvarje anda med en halfklotformig huf, hvilken latt Mnskildes medelst ett hvasst, i kallt vatten doppadt jern; pa samma satt klofs cylindern i hela dess langd, och efter att hafva gjorts smidig medelst en andra upphettning, utbreddes den pa en skifva och glattades medelst en trarulle.
Nu var den forsta glasskifvan fardig, men man maste fornya samma process femtio ganger for att erhalla femtio glasrutor. Ocksa drojde det icke lange, forr an Granite-Houses fonster voro forsedda med genomskinliga rutor, kanske icke sa sardeles hvita, men likval tillrackligt genomskinliga.
Hvad betraffar dricksglas och buteljer, var deras astadkommande blott en lek. Man holl dessutom till godo med dem sadana de kommo ur pipandan. Pencroff hade utbedt sig sasom en ynnest att ocksa fa blasa, hvilket roade honom mycket, men han blaste sa Jiraftigt, att glasbubblorna antogo de lojligaste former, at hvilka han egnade en liflig beundran.
Under en af de utflygter, som foretogos vid denna tid, upptacktes ett nytt trad, hvarigenom koloniens lifsmedelsresurser an mer okades.
En dag hade Cyrus Smith och Harbert pa en jagt Vagat sig in i Den fjerran vesterns skog, pa venstra sidan af Barmhertighetens flod, och sasom alltid gjorde den unga gossen derunder ingenioren tusen fragor, som denne beredvilligt besvarade. Men det ar med jagten sasom med hvarje annan sysselsiittning liar i verlden : nar man icke med tillborlig ifver egnar sig derat, gifves det manga skal for, att man icke lyckas. Och alldenstund Cyrus Smith icke var jagare och Harbert ater den dagen talade om kemi och fysik, undgingo manga kanguruer, pekarier och agutier, ehuru de befunno sig inom skotthall, den
Källa: Internet Archive ·