Den hemlighetsfulla ön

trettiondefOrsta kapitlet

369

unga gossens bossa. Foljden blef ocksa, att de tva jagarna, niir det lidit temligen langt fram pa dagen, voro ganska niira deran att hafva foretagit sin utflygt forgafves; men plotsligt stannade Harbert, uppgifvande ett gladjerop, och utbrast:

— Ack, herr Smith, ser ni det der tradet? Dervid pekade han pa en buske snarare an ett trad,

ty den utgjordes af blott en simpel, af fjallig bark bekladd stam, barande med sma parallela adror randade blad.

— Och hvilket ar da detta trad, som liknar en liten palm? — fragade Cyrus Smith.

— Det ar en Cycas revoluta, hvaraf en afbildning fins i vart naturhistoriska lexikon.

— Men jag ser ingen frukt pa denna buske?

— Nej, herr Smith, — svarade Harbert, — men dess stam innehaller ett slags mjol, som naturen ger oss fardigmalet.

— Det ar alltsa sagopalmen?

— Ja, eller — som denna art heter — japanska sagotradet.

— Na val mitt barn, — svarade ingenioren, — det var en vardefull upptackt, medan vi vanta pa var hveteskord. Till verket da, och gifve himlen, att du inte bedragit dig!

Harbert hade icke bedragit sig. Han brackte stammen af en af dessa Cycas. Den bestod af en kortelaktig vafnad och inneholl en ansenlig mangd mjolaktig marg, genomfarad af vedknippen, som atskildes af koncentriska ringar af samma substans. Med detta starkelseamne blandade sig en slemmig saft af oangenam smak, men som det var latt att aflagsna medelst pressning. Detta cellamne utgjorde verkligt mjol af ypperlig beskaffenhet, i hogsta grad narande, och hvars utforsel fordom var forbjuden af de japanska lagarna.

Efter att noga hafva undersokt den del af Den fjerran vesterns skog, der dessa Cycas vaxte, atervande Cy-

Jules Verne. Den hemlighetsfulla on.

u