Den hemlighetsfulla ön

372

DEN HEMLIGHETSFULLA ON

det nu ar latt att kontrollera, huru pass noggranna de jiro . . .

— Ni har ratt, rain kara Spilett, — svarade ingenioren, — och jag borde ha gjort denna kontrollering forut, ehuru, om jag begatt ett misstag, detta ej bOr utgora mer an fern grader i longitud eller latitud.

— Ah, hvera vet? — atertog korrespondenten.

— Hvera vet, om vi inte aro mycket narmare bebodt land, an vi tro?

— Vi skola fa veta det i morgon, — svarade Cyrus Smith, — och om vi inte haft sa mycket att gora, sa att jag inte haft nagon ledighet, skulle vi veta det redan.

— Godt! — sade Pencroff, — herr Smith ar en allt for skicklig observator att lata missleda sig, och savida on inte omsat plats, ar den bra, der han forlagt den!

— Vi fa se.

— Den ftfljande dagen foretog alltsa ingenioren medelst sextanten de observationer, som erfordrades for att kontrollera de redan erhallna koordinaterna, och se har resultatet :

Den forra observationen bade for Lincoln-ons lage

angifvit :

vestlig

KK°.

155

;)5°

long.: mellan 150° och

sydlig lat.: „ 30°

Den senare gaf noggrant:

vestlig long.: 150° 30';

sydlig lat.: 34° 57'.

Trots ofullkomligheten hos sina apparater hade Cyrus Smith verkstiilt sina observationer med sa stor skicklighet, att han icke misstagit sig pa mer an knappt fem grader.

— Efter vi utom en sextant, — sade Gideon Spilett, — ha afven en atlas, sa latom oss, min kara Cyrus, se at, hvar Lincoln-on ligger i Stilla hafvet.

Harbert gick efter atlasen, livilken, sasom man redan vet, tryckts i Frankrike, och hvara foljaktligen namnen voro angifna pa franska spraket.