Sida 371
Trettionde kapitlet
TRETTIOFttRSTA KAriTLET
371
Sa fast ar dock fosterlandskarleken rotad i menniskohjertat, att, om ett fartyg oformodadt visat sig i narheten af on, skulle nybyggarna gifvit tecken at detsamma, formatt det att anlopa Lincoln-on och ofvergifvit den.
Emellertid framlefde de liar ett lyckligt lif och snarare fruktade an onskade, att nagon tilldragelse skulle gora en anda derpa.
Men hvem kan val smickra sig med att nagonsin hafva fangslat lyckan och kunnat skydda sig mot dess vexlingar?
Vare harmed huru som heist, var denna Lincoln-6, som nybyggarna nu bebodt sedan mer an ett ar tillbaka, foremal for deras samtal, och en dag gjorde man en observation, som borde langre fram medfora allvarsamma foljder.
Det var den 1 April, paskdagen, som Cyrus Smith och bans kamrater hade helgat at hvilan och bonen. Dagen hade varit vacker, liknande en harlig Oktoberdag i norra hemisferen.
Mot aftonen voro alia forsamlade i lofsalen vid kanten af Stora Utsigts-platan och betraktade, huru natten borjade utbreda sig ofver horisonten. Nab hade serverat nagra koppar af denna infusion pa, fladerbar, som for nybyggarna ersatte kaffet. Under det man samtalade om Lincoln-ons afskilda lage i Stilla hafvet, kom Gideon Spilett att saga:
— Min kara Cyrus, bar ni, sedan vi funno den der sextanten i kofferten, a, nyo bestamt var os lage?
— Nej, — svarade ingenioren.
— Men det vore kanske skal att gora det med detta instrument, hvilket ar fullkomligare, an det vi anvande forra gangen.
— Hvartill skulle det tjena? — sade Pen cr off. — On ar bra, hvar den an ligger!
— Visserligen, — atertog Gideon Spilett, — men det kan vara mojligt, att apparaternas ofullkomlighet gjort observationerna mindre tillforlitliga, och alldenstund
Källa: Internet Archive ·