Sida 415
Trettiofjerde kapitlet
TKETTIOF.TERDE KAPITLET
415
rens motstand, hvarmed denne likval icke ville gora honom ledsen.
— Besinna, Pencroff, — sade Cyrus Smith, — att ni inte kan bege er af ensam till on Tabor!
— En foljeslagare ar nog.
— Ma vara, — svarade ingenioren, — det ar i alia fall tva, nybyggare af fern, ni iifventyrar att berofva Lincoln-ons koloni!
• Af sex! — invande Pencroff. — Ni glommer Jup. tillade Nab. — Top ar nog sa god
atertog
— Af sju! som en annan!
— Det ar ingen fara, herr Smith ! Pencroff.
— Det iir mojligt, Pencroff, men jag upprepar an en gang, det ar att blottstalla sig onodigtvis!
Den envisa matrosen svarade icke och lat samtalet afstanna, fast besluten att aterupptaga detsamma. Han kunde svarligen ana, att slumpen skulle komma honom till hjelp och till en handling af mensklighet forvandla, hvad som blott var ett infall, hvilket pa sin hojd kunde diskuteras.
Efter att hafva hallit sig ute pa oppna hafvet, borjade Bonadventure narma sig kusten i rigtning mot Ballong-hamnen. Det var af vigt att gora sig fortrogen med passen mellan sandbankarna och refven for att, om sa behofdes, kunna utpricka dem, ty denna lilla vik borde blifva slupens ankaz'hamn.
Man var icke mer an en half mil fran kusten och hade mast lofva for att vinna i slaget. Bonadventures hastighet var nu blott ganska medelmattig, emedan brisen, till en del hejdad af hoglandet, knappt fylde dess segel; det sasom en spegel jemna hafvet grusades blott af de nyckfullt framilande vindkararna.
Plotsligt utropade Harbert, hvilken stod i forstafven for att utvisa den vag, som borde foljas mellan sandbankarna och refven :
Källa: Internet Archive ·