Den hemlighetsfulla ön

TRETTIOSJCNDE KAPITLET

451

— Men, — sade Gideon Spilett, — kunna vi hoppas, att han inte, forsatt i frihet, skall fly?

— Det ar det vi fa se, — svarade ingenioren.

— Godt! — sade Pencroff. — Nar den der kurren far fria faltet for sig och kanner den friska luften, skall han satta i vag af alia krafter.

— Det tror jag inte, — svarade Cyrus Smith.

— Latom oss forsoka, — sade Gideon Spilett.

— Ja, latom oss forsoka, — infoll ingenioren. Denna dag var det den 30 Oktober, och foljaktli-

gen hade den skeppsbrutna fran on Tabor i nio dagar suttit fangen i Granite-House. Der var varmt, och en vacker sol nedsande sina stralar pa on.

Cyrus Smith och Pencroff gingo till det rum, som upplatits at den okanda, hvilken de funno liggande nara fonstret och betraktande himmelen.

— Kom, min van! — sade ingenioren till honom.

Den okanda reste sig genast upp. Hans blick tastes pa Cyrus Smith, och han foljde honom, under det matrosen, som icke gjorde sig stora forhoppningar om resultatet af forsoket, gick bakefter.

Da de kommit till porten, lato Cyrus Smith och Pencroff den okanda taga plats i hissen, medan Nab, Harbert och Gideon Spilett vantade nere pa marken. Korgen sankte sig, och inom nagra ogonblick voro alia samlade pa stranden.

Nybyggarna gingo litet afsides fran den okanda for att i nagon man lata honom vara for sig sjelf.

Han tog nagra steg i rigtning mot hafvet, och hans blick stralade med en ytterlig glans, men han gjorde intet forsok att fly. Han betraktade de sma vagor, som, brutna mot Raddningens holme, kommo att do pa sanden vid hans fotter.

— Annu ha vi blott forsokt, hvad hafvet formar, — anmarkte Gideon Spilett, — och det ar mojligt, att detta inte hos honom uppvacker lusten att fly.