Sida 474
Trettionionde kapitlet
474
DEN IIEMLIGHETSFULLA ON
resande. Lord Glenarvan underrattade denna irlandare om de orsaker, som fort honom till dessa farvatten, och han fragade honom, om han visste, huruvida en engelsk tremastare, Britannia, for atminstone tva ar sedan forlist pa Australiens vestkust.
Irlandaren hade aldrig hort talas om detta skeppsbrott, men till de kringstaendes stora ofverraskning infoll en af irlandarens tjenare :
— Mylord, lofva och tackaGud! Om kapten Grant annu lefver, fins han pa australisk jord.
— Hvem. ar ni? -- fragade lord Glenarvan.
— En skotte, sasom ni, mylord, — svarade denna man, — och jag ar en af kapten Grants foljeslagare, en at de skeppsbrutna fran Britannia.
Denna man hette Ayrton. Det var verkligen hogbatsmannen pa Britannia, sasom hans papper utvisade Men skild fran kapten Grant i det ogonblick, da skeppet krossades mot klipprefven, hade han hittills trott, att hans kapten omkommit med hela besattningen, och att han, Ayrton, var den enda ofverlefvande fran Britannia.
— Det ar dock inte, — tillade han, — pa Australiens vestkust, utan pa dess ostkust, som Britannia forlist, och om kapten Grant annu fins i lifvet, sasom hans skrifvelse tillkiinnager, ar han f&nge hos de australiska infodingarna, hvarfor man maste soka honom pa motsatta kusten.
Denna man berattade detta med saker rost och lugn blick. Man kunde icke betvifla hans ord. Irlandaren, som haft mannen i sin tjenst sedan mer an ett ar, svarade for honom. Lord Glenarvan trodde pa denna mans redbarhet, och tack vare hans rad, beslot han att genomvandra Australien, foljande trettiosjunde paralleled Lord Glenarvan, hans fru, de tva barnen, majoren, fransmannen, kapten Mangles och nagra matroser borde bilda den lilla truppen, at hvilken Ayrton skulle blifva vagvisare, medan Duncan, under befal af Tom Austin, sekonden,
Källa: Internet Archive ·