Sida 479
Trettionionde kapitlet
TKETTIONIONDE KAPITLET
479
sok* honom pa denna holme, maste han vara vardig att atervanda bland dem! Hvad han led, den elandiga! Hvad han arbetade for att ateruppratta sig genom arbete ! Hvad han bad for att panyttfoda sig genom bonen !
Under tva, tre ar fortgick det salunda; men forkrossad af sin isolering, alltjemt spejande, om icke nagot fartyg skulle visa sig vid synranden, och fragande sig, om hans strafftid snart skulle vara tillandalupen, led Ayrton, sasom ingen annu lidit. Ah, hvad denna ensamhet ar tung for en sjal, som tares af samvetsqvalen !
Men utan tvifvel ansag himlen icke, att han blifvit tillrackligt straffad, ty han kande smaningom, att han blef en vilde. Han kande smaningom, att djuriskheten fick magt med honom. Han kan icke saga er, om det var efter tva eller fyra ars ofvergifvenhet, men slutligen blef han den usling, som ni funnit !
Jag behofver inte saga er, mina herrar, att Ayrton eller Ben Joyce och jag aro blott en och samma person! —
Cyrus Smith och hans kamrater hade stigit upp vid slutet af denna berattelse. Det ar endast att saga, huru djupt rbrda de voro. Sa mycket elande, sa mycket lidande och sa mycken fortviflan blottade for dem!
— Ayrton, — sade nu Cyrus Smith, — ni liar varit en stor brottsling, men himlen tinner sakert, att ni forsonat era brott ! Den har bevisat det genom att aterfora er bland era likar. Ayrton, ni ar forlaten ! Vill ni nu blifva var kamrat?
Ayrton ryggade tillbaka.
— Se har min hand! — sade ingenioren. Ayrton stortade sig ofver den hand, Cyrus Smith
rackte honom, och stora tarar runno utfor hans kinder.
— Vill ni lefva hos oss? — fragade Cyrus Smith.
— Herr Smith, lemna mig annu nagon tid at mig sjelf, — svarade Ayrton, — lemna. mig ensam i bostaden i corralen!
Källa: Internet Archive ·