Den hemlighetsfulla ön

478

DEN HEMLIGHETSFULLA ON

Ayrton berattade nu hela sitt lif, och det befans, att ban visste ingenting fran den dag, da kapten Grant landsatte honom pa den australiska kusten.

Icke desto mindre boll lord Glenarvan det lofte, ban gifvit honom. Duncan gick vidare och ankom till on Tabor. Der skulle Ayrton landsiittas, och der var det afven, man genom ett sannskyldigt underverk aterfann kapten Grant och bans tva man, just under den trettiosjunde parallelen. Brottslingen skulle alltsa eftertriida dem pa denna ode holme. I det ogonblick, han lemnade jakten, sade lord Glenarvan till honom:

— H&r, Ayrton, skall ni vara fjerran fran allt land och utan migon mojlig forbindelse med era likar. Ni skall inte kunna fly fran denna holme, der Duncan qvarlemnar er. Ni skall vara ensam, under ogonen af en Gud, som liiser i hjertats innersta, men ni skall inte vara hvarken forlorad eller bortglomd, sasom kapten Grant varit det. Sa ovardig ni an ar att ibagkommas af menniskorna, skola dock menniskorna minnas er. Jag vet, hvar ni ar, Ayrton, och hvar jag skall aterrlnna er. Jag skall aldrig glomma det!

Duncan satte maskinen i gang och forsvann snart.

Man bade nu den 18 Mars 1855 *.

Ayrton var nu ensam, men hvarken ammunition, vapen, verktyg eller sad fattades honom. Han, brottslingen, skulle bebo det hus, som blifvit bygdt af den hederliga kapten Grant. Har skulle han lefva och i sin ensamhet forsona de brott, ban hade begatt.

Mina herrar, han angrade sig, han intogs af blygsel ofver sina brott, och han blef mycket olycklig! Han sade sig, att om menniskorna en dag skulle komma och

" De tilldragelser, som Mr blifvit i korthet berattade, aro hemtade fran ett ai-bete, som otvifvelaktigt nigra af vara lasare kiinna till, och som bar titeln Kapten Grants uppsSkande, I sadant fall iifvenaom langre fram skola de finna en visa skiljaktighet i data, men langre fram skola de ocksa iuse, hvarfor de verkliga data ej kunde blifva gifna fran forsta bdrjan. Forf.-s num.