Sida 482
Fyrtionde kapitlet
482
DEN HEMLIGIIETSFULLA ON
begifvit sig upp pa Stora Utsigts-platan, funno de icke langre Ayrton der. Han hade under natten uppsokt sin bostad i corralen, och nybyggarna ansago det bast att icke besvara honom der med sin narvaro. Utan tvifvel skulle tiden gora, hvad deras vanlighet icke magtat astadkomma.
Harbert, Pencroff och Nab atertogo nu sina vanliga goromal. Just samma dag rakades Cyrus Smith och korrespondenten i foljd af likartade arbeten i verkstaden i Spiseln.
— Vet ni, min kiira Cyrus, — sade Gideon Spilett, — att den forklaring, ni i gar gaf ofver den der buteljen, alls inte tillfredsstalt mig. Huru forklara, att denna olyckliga kunnat uppsatta denna skrifvelse och kasta buteljen i hafvet utan att nu minnas det minsta deraf?
— Det ar ocksa, inte heller ban, som kastat ut den, min kara Spilett!
— Alltsa tror ni annu . . .
— Jag tror ingenting, jag vet ingenting! — svarade Cyrus Smith, afbrytande korrespondenten. — Jag atnojer mig med att inordna denna hiindelse bland dem, som jag anda till denna dag inte kiymat forklara!
— Dessa saker, — sade Gideon Spilett, — aro i sanning otroliga! Er raddning, den pa, stranden uppkastade kofferten, Tops afventyr och slutligen denna butelj . . . Skola vi da aldrig fa dessa gator losta?
— Jo, — svarade ingenioren, — om jag finge genomsOka denna o anda till dess innandomen!
— Kanske skall slumpen ge oss nyckeln till denna hemlighet!
— Slumpen, Spilett! Jag tror inte just pa slumpen, lika litet som jag tror pa mysterier i denna verld. Det finnes en orsak till allt oforklarligt, som tilldrager sig liar, och denna orsak skall jag upptacka. Men latom oss till dess ge akt och arbeta!
Källa: Internet Archive ·