Sida 487
Fyrtionde kapitlet
FYKTIONDE KAPITLEf
487
skifvans rorelse erhallits, kunde Cyrus Smith mycket latt dervid fiista en visare, anbragt pa en tafla, som i omkretsen bar alfabetets bokstafver, och pa detta satt telegrafera fran den ena stationen till den andra.
Allt var fullkomligt i ordning den 12 Februari. Denna dag skickade Cyrus Smith den elektriska strommen genom traden och fragade, om allt var, som sig borde, i corralen, och nagra ogonblick derefter mottog han ett tillfredsstallande svar fran Ayrton.
Pencroff kunde icke styra sin gladje ; hvarje morgon och afton afsande han till corralen ett telegram, hvilket aldrig forblef obesvaradt.
Denna kommunikationsmetod hade tva mycket vasentliga fordelar, dels derigenom, att man pa detta satt kunde forvissa sig om, att Ayrton fans i corralen, och dels derigenom, att han nu icke lefde fullkomligt afskild fran nybyggarna. Cyrus Smith lat emellertid icke en enda vecka forga utan att helsa pa honom, och tid efter annan kom Ayrton till Granite-House, der han alltid ronte ett hjertligt mottagande.
Den vackra arstiden forflot salunda under de vanliga arbetena. Koloniens resurser, isynnerhet betraffande gronsaker och sad, okades dag for dag, och de fran on Tabor medtagna ungtraden trifdes fortraffligt. Stora Utsigts-platan erbjod nu en sardeles tilltalande anblick. Den fjerde hveteskorden hade blifvit mycket riklig, och ingen foil, sasom man nog kan tanka, pa, den iden att rakna, om den verkligen utgjorde fyra hundra milliarder hvetekorn. Pencroff hade emellertid haft for afsigt att gora det, men Cyrus Smith upplyste den raska matrosen, att om han ocksa, lyckades rakna tre hundra korn i minuten, eller nio tusen i timmen, sa, skulle han likval behofva omkring 5,500 ar for att komma till slutet, hvarfor Pencroff ansag klokast att afsta, fran sin ide.
Vadret var praktigt och varmen mycket stark om dagarna, men om aftnarna mildrade hafsbrisarna hettan
Källa: Internet Archive ·