Tillbaka Read Runeberg

Den hemlighetsfulla ön

Originalsida 492
Originalsida 492
Originalsida 492
Originalsida 493
492–493

Sida 492

Fyrtionde kapitlet

492

DEN HEMLIGHETSFULLA ON

— Men termometern visar 58° Fahr. (+ 14 Cels.)! - anmarkte Gideon Spilett.

Cyrus Smith betraktade det hvita tacket utan att saga ett ord, ty han visste verkligen icke, huru han skulle forklara detta fenomen vid denna tidpunkt af aret och med denna temperatur.

_ - FOr f-n! - utbrast Pencroff, - vara plantermgar frysa bort!

Matrosen amnade just begifva sig ned, da han fore-

koms af den

Jup, hvilken firade sig ned. Men

knappt hade orang-utangen natt marken, forran det ofantliga snolagret hojde sig och spred sig i luften sasom orakneliga flingor, sa att solen bortskymdes under nagra minuter. "

— Foglar! — utropade Harbert.

Det var verkligen hafsfogelsvarmar med blandhvita fjadrar. De hade i orakneligt antal slagit ned pa Raddningens holme och stranden af Lincoln-6n, och de forsvunno nu i fjerran, under det att nybyggarna stodo forbluffade, som om de bevittnat en scenforiindring i ett f'eeri, hvari vintern ogonblickligen afloses af sommaren. Olyckligtvis hade forandringen forsiggatt sa hastigt, att hvarken korrespondenten eller den unga gossen hunno skjuta nagon af dessa foglar och ej heller kunde afgora, hvilket slagte de tillhorde.

Nagra dagar derefter — den 26 Mars — var det jemnt tva ar, sedan de i luften skeppsbrutna blifvit kastade pa Lincoln-on.

Källa: Internet Archive ·