Sida 500
Fyrtionde kapitlet
j 00
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
nagot bizarrt, och att de liknade dem, som hunden lat bora vid mynningen till brunnen i Granite-House.
— Latom oss styra narmare! — sade han.
Bonadventure strok nu sa nara som mojligt utefter strandens klippor. Kanske fans der nagon grotta, som det kunde vara skal att undersoka. Men Cyrus Smith sag intet, icke en hala, icke ett skrymsle, som kunde tjena sasom tillflyktsort at nagon varelse, ty klippornas fot badades af branningarna. Snart upphorde Top att skalla, och slupen holl sig ater pa nagra kabellangders afstand fran kusten.
Pa, nordvestra delen af on blef stranden ater flack och sandig. Nagra sallsynta trad stucko skarpt af mot den laga och traskiga marken, hvilken nybyggarna sett forut, och sasom en stark kontrast mot den andra, sa odsliga delen af kusten gaf sig nu lifvet tillkanna genom niirvaron af myriader vattenfoglar.
Om aftonen kastade Bonadventure ankar i en liten bugt pa, stranden, tatt intill land, sa djupt var vattnet pa detta stalle. Natten forflot lugnt, ty brisen dog bort, sa, att saga, med dagens sista stralar, och den friskade icke till forr an med morgongryningens forsta ljus.
Da det var latt att komma i land, fOretogo denna morgoii koloniens privilegierade jagare, d. v. s. Harbert och Gideon Spilett, en promenad pa, tva, timmar och atervande med en rik fangst af ander och beckasiner. Top hade gjort sin sak fortraffligt, och ej ett enda villebrad hade undkommit, tack vare bans nit och skicklighet.
Kl. 8 pa morgonen satte Bonadventure till seglen och skot god fart upp mot norra Mandibel-udden, ty man hade nu medvind, och brisen tycktes vilja friska till.
— For ofrigt, — sade Pencroff, — skulle jag inte bli forvanad, om vi finge vestlig storm. Da, solen gick ned i gar afton, var horisonten mycket rod, och se bara pa "kattsvansarna" denna morgon, hvilka bada godt.
Dessa "kattsvansar" voro smala, i zenith strodda
Källa: Internet Archive ·