Sida 561
Fyrtiosjette kapitlet
FYRTIOSJETTE KAPITLET
561
borde ga om, innan skrofvet kunde sticka upp ofver vattnet.
Ayrton och Pencroff lingo derfor tid att fastsurra masterna och spirorna medelst linor, hvilkas andar fordes till stranden nedanfor Granite-House. Der lyckades nybyggarna, med forenade anstrangningar, hala upp dessa strandfynd. Sedan uppsamlade pirogen allt, hvad som Hot omkring — honsburar, kaggar, kistor — , hvilket genast bars till Spiseln.
Afven nigra lik floto omkring. Bland dem igenkande Ayrton Bob Harveys, och han visade sin kamrat pa detsamrna, sagande med r6rd stamma:
— Hvad jag liar varit, Pencroff!
— Men hvad ni inte langre ar, hederliga Ayrton! — svarade matrosen.
Det forefoll temligen besynnerligt, att de kringflytande kropparna voro sa fa. Man raknade knappt fem eller sex sadana, hvilka ebben redan borjade fora bort utat oppna hafvet. Efter all sannolikhet hade de af uppslukningen ofverraskade straffangarna ej fatt tid att fly, och sedan fartyget lagt sig pa sidan, hade flertalet blifvit qvarhallet under bastingeringen. Ebben, hvilken som bast drog med sig dessa uslingars lik ut i oppna hafvet, skulle bespara nybyggarna det sorgliga besvaret att begrafva dem i nagon vra af sin o.
Under tva timmar voro Cyrus Smith och hans kamrater uteslutande sysselsatta med att hala spirorna upp pa. sanden samt att losgora och derefter till torkning upphanga seglen, hvilka voro fullkomligt oskadade. De samtalade foga, sa upptagna voro de af arbetet, men huru manga tankar genomforo icke deras sinnen!
Det var en lycka, att de kommit i besittning af denna brigg, eller rattare allt, hvad den inneslot. Ett fartyg ar sannerligen liksom en fullstandig liten verld, och nybyggarnas forrader skulle nu okas med manga
Jules Verne. Den hemlighetsfulla on. 35
Källa: Internet Archive ·