Den hemlighetsfulla ön

FYETIOSJUNDE KAPITLET

575

ma vara hvem han vill, sa ar han en bra karl, och han har min hogaktning!

— Ma vara, — atertog Cyrus Smith, — men det der ar inte nagot svar, Pencroff.

— Min husbonde, — sade nu Nab, — jag tror, att vi kunna soka den herrn, hvarom det ar fraga, sa mycket som vi vilja, men att vi inte skola upptacka honom, forr an han sjelf behagar.

— Det ar inte sa dumt, hvad du sager, Nab, — svarade Pencroff.

— Jag ar af samma tanke som Nab, — yttrade Gideon Spilett, — men det ar inte nagot ska], hvarfor vi inte skulle fresta afventyret. Ma vi finna eller ma vi inte finna denna hemlighetsfulla varelse, sa skola vi atminstone ha uppfylt var pligt mot honom.

— Och du, mitt barn, sag oss din tanke, — sade ingenioren, i det han vande sig till Harbert.

— Ack, — utropade Harbert, hvars blick lifvades, — jag skulle vilja tacka honom, honom, som f5rst raddat er, och som sedermera raddat oss.

— Inte ilia, min gosse, — infoll Pencroff, — och mig ocksa, och oss alia! Jag ar inte nyfiken, men jag skulle gerna ge det ena af mina ogon for att fa se den der eremiten ansigte mot ansigte! Jag tror, att han' maste vara vacker, stor, stark, med vackert skiigg, har som solstralar, och att han ligger pa moln med en stor kula i handen!

— Men kors, Pencroff, — sade Gideon Spilett, — det ar ju Gud Faders portratt du gor !

— ■ Mojligt, herr Spilett, — svarade matrosen, — men det ar sa jag forestaller mig honom!

— Och ni, Ayrton? — fragade ingenioren.

— Herr Smith, — svarade Ayrton, — jag kan svarligen saga er min tanke i denna sak. Hvad ni gor, blir bra gjordt. Nar ni vill taga mig med pa edra efterforskningar, skall jag vara fardig att folja er.