Sida 610
Femtionde kapitlet
G10
DEN nEMI.IOHETSFULLA ON
syika dem? De voro ensamma pa denna o. Men menniskorna komplettera hvarandra, de aro nodvandiga den ena for den andra. Cyrus Smith visste detta val, och ibland fragade ban sig, om icke nagon omstandighet skulle intr&ffa, som dc vore oformogna att ofvervinna.
Det tycktes honom dessutom, som om bans kamrater och ban, hittills sa lyckliga, hade intradt i en olycksperiod. Man kundc saga, att sedan de for tre och ett halft ar tillbaka lemnat Richmond, hade allt gatt dem val i bander. Lincoln- on bade i ofverflod forsett dem med mineral, vaxter, djur, och om naturen stiidse visat sig gifmild mot dem, bade deras vetande forstatt att gora sig till godo, livad lion crbjod. An mer, vid vissa tillfiillen hade ett oforklarligt inflytande kommit till deras bjelp! Men allt detta kunde racka blott en tid.
Korteligen, Cyrus Smith trodde sig miirka, att slumpen syntes vanda sig mot dem.
Straffangarnas fartyg hade visat sig i ons farvatten, och om afven dessa sjorofvare blifvit sa att saga forgjorda genom ett underverk, hade atminstone sex af dem undkommit katastiofen. De bade landstigit pa on, och de fem, som iinnu funnos i lifvet der, var det niistan omojligt att bemagtiga sig. Otvifvelaktigt bade Ayrton blifvit dSdad af dessa uslingar, hvilka egde eldvapen, och vid forsta bruk de gjort af dessa hade Harbert fallit, sarad nastan dSdligt. Var detta da de forsta slagen, som det oblida odet rigtade at nybyggarna?
Se der, bvad Cyrus Smith fragade sig! Se der, hvad ban ofta upprepade for korrespondenten, och det forefoll dem afven, som om denna sa siillsamma, men sa verksamma mellankomst, hvilken hittills gagnat dem sa, manga ganger, nu svek dem. Denna hemligbetsfulla varelse, hvilken ban an var, hvars tillvaro de icke kunde forneka, hade han da ofvergifvit on? Hade ban i sin ordning dukat under?
P& dessa Mgor var intet svar mojligt. Men ma
Källa: Internet Archive ·