Tillbaka Read Runeberg

Den hemlighetsfulla ön

Originalsida 613
Originalsida 613
Originalsida 612
Originalsida 613
612–613

Sida 613

Femtionde kapitlet

FEMTIOF0R8TA KAPITLET

613

att fordrifva dem derifran, skulle jag kunna gilla ett direkt anfall. Men ar det inte tvlirtom anledning befara, att de ha fordelen att skjuta det forsta skottet?

— Na, an se'n, hen- Smith, — utbrast Pencroff, — en kula hittar inte alltid malet!

— Den, som traffade Harbert, forirrade sig inte, Pencroff, — svarade ingenioren. — Betank dessutom, att, om ni bada lemnade corralen, skulle jag blifva ensam har for att forsvara den. Gan I i borgen for, att strafffangarna inte skola se er lemna den, att de inte skola lata er komma in i skogen, att de inte skola anfalla corralen under er franvaro, da, de veta, att har inte Annas flera an ett saradt barn och en man?

— Ni har ratt, herr Smith, — svarade Pencroff, hvars brost hafdes af en dof vrede, — ni har ratt! De skola gora allt for att ater satta sig i besittniiig af corralen, hvilken de veta ar rikligt provianterad. Och ensam skulle ni inte kunna halla stand mot dem. Ah, om vi vore i Granite-House!

— Om vi vore i Granite-House, — svarade ingenioren, — skulle situationen vara helt olika. Der vore jag inte radd for att lemna Harbert ensam med en af oss, och de tre andra skulle genomsoka ons skogar. Men nu aro vi i corralen, och vi bora stanna har anda till det ogonblick, da vi kunna lemna den allesammans.

Det var ingenting att svara pa Cyrus Smiths resonnemang, och hans kamrater insago detta val.

— Om blott Ayrton annu varit hos oss! — sade Gideon Spilett. — Stackars karl, hans atervandande till det sociala lifvet var af blott kort varaktighet !

— Om han ar dod ? — tillade Pencroff i en temligen besynnerlig ton.

— Hoppas ni da, Pencroff, att dessa skurkar ha skonat honom? — fragade Gideon Spilett.

— Ja, om de haft intresse af att gora det!

— Hvad! Ni skulle formoda, att Ayrton, efter att ha

Källa: Internet Archive ·