Sida 615
Femtionde kapitlet
femtiofOrsta kapitlet
615
att boja sig infor nodviindigheten, gjorde de det icke utan otalighet.
En eller tva ganger vagade korrespondenten sig ut pa, vagen ocli gjorde ett slag omkring den palissaderade inhagnaden. Top atfoljde honom, ocli med hanen pa sin karbin spand var Gideon Spilett beredd pa, allt.
Han hade intet daligt mote och fann intet misstankt spar. Hunden skulle hafva underrattat honom om hvarjo fara, och da Top icke skalde, kunde korrespondenten deraf sluta, att ingen fara var pa, farde, atminstone i detta ogonblick, och att straffangarna begifvit sig till en annan del af on.
Pa, sin andra utflygt, den 27 November, markte Gideon Spilett, hvilken vagat sig en qvarts mil in i skogen soder om Franklins berg, att Top vadrade nagot. Hunden hade icke langre sitt vanliga satt, han sprang fram och tillbaka, snokande bland orterna och buskarna, sasom om lukten for honom uppenbarat nagot misstankt foremal.
Gideon Spilett foljde efter Top, manade pa honom, med ogat standigt fast pa det misstankta stallet, med karbinen mot axeln och gommande sig bakom traden. Det var icke sannolikt, att Top hade vadrat en menniskas narvaro, ty i sadant fall skulle han hafva tillkannagifvit det genom halft tillbakahallet skallande och ett slags dof vrede. Men da, han icke lat hi3ra nagot morrande, tycktes orsaken dertill ligga deri, att ingen ofverhiingande eller allvarsam fara hotade.
Omkring fern minuter forgingo salunda, hvarunder Top snokade och korrespondenten forsigtigt foljde efter honom, da, hunden plotsligen rusade mot en tiit buske och derur framdrog en tygtrasa.
Det var ett stycke af ett kladesplagg, nackadt och sondertrasadt, hvilket Gideon Spilett genast tog med sig till corralen.
Källa: Internet Archive ·