Sida 617
Femtionde kapitlet
femtiofOrsta kapitlet
617
— I hvad fall som heist, — anmarkte Gideon Spilett," — om Ayrton lyckas radda sig, beger han sig genast till Granite-House, ty ban vet ingenting om det mordforsok, hvarfor Harbert varit utsatt, och foljaktligen kan han inte tro, att vi aro insparrade i corralen.
— Ah, jag skulle vilja, att ban vore i Granite-House, — utbrast Pencroff, — och att vi vore der ocksa! Ty om de skurkarna inte kunna gora nagon skada pa var bostad, kunna de -likval skofla platan, vara planteringar, var ladugard !
Pencroff hade blifvit en rigtig landtbrukare, med sjal och hjerta fast vid sina skordar. Men det bor sagas, att Harbert mer an de andra var otalig att atervanda till Granite-House, ty han visste, huru nodvandig nybyggarnas narvaro var der. Och det var han, som qvarholl dem i corralen! Ocksa upptogs hans sjal uteslutande af denna tanke : att lemna corralen, att lemna den till hvad pris som heist ! Han trodde sig kunna fordraga flyttningen till Granite-House. Han forsiikrade, att han skulle fa igen krafterna fortare i sin kammare, med luften fran och utsigten ofver hafvet!
Flera ganger bestormade han Gideon Spilett, men denne, som med skal fruktade, att Harberts annu icke fullstandigt lakta sar skulle ga upp under vagen, gaf icke tillstand till uppbrott.
Emellertid intraffade en handelse, som formadde Cyrus Smith och hans tva vanner att gifva efter for den unga gossens onskan, och Gud vet, att detta beslut kunde fororsaka dem smarta och oro.
Man raknade den 29 November. Klockan var 7 pa morgonen. De tre nybyggarna samtalade i Harberts rum, da de fingo hora Top skalla haftigt.
Cyrus Smith, Pencroff och Gideon Spilett fattade sina gevar och lemnade huset, fardiga att gifva eld.
Top, hvilken sprang utefter palissaden, hoppade och skalde, men det var af gladje, icke af vrede.
Källa: Internet Archive ·