Sida 618
Femtionde kapitlet
618
DEN HEMI.IGHETSFULLA ON
— Nagon konimer!
— Ja!
— Det iir inte en fiende!
— Kanske Nab?
— Eller Ayrton?
Knappt hade dessa ord blifvit utbytta inellan ingemoren och hans tva kamrater, f.irr a„ en kropp stud ale ofver inhagnaden och nedfoll pa marken i corralen
Ton o 06 * 1 Vai \; I ! ,P ' mfiStCr Jnp f e 8 en P erson - Milken Top egnade ett hogst viinskapligt mottagande.
— Jup! — ropade Pencroff.
■ Det iir Nab, som skickar lionom till oss! _ sado korrespondenten.
Da, avarade ingeniSren, bor ban ha en
breflapp p& Big,
Pencroff skyndade fram till orang-utangen. (W Bynhgen kunde Nab icke, om ban bade nagon vigtig tilldragelse att meddela sin husbonde, anvanda en sakrare och snabbare budbarare, for hvilken det var mojligt att taga sig fram der, hvarest hvarken nybyggarna ellerens lop skulle kuunat det.
Cyrus Smith hade icke bedragit sig. Omkring Jupa hals hangde » en liten p&se, och i denna lag en biljett, sknfven af Nabs hand.
Ma man doma om Cyrus Smiths och bans kamraters fortvihan, da de liiste dessa ord:
— Fredag, kl. 6 pa morgonen.
Platan inkriiktad af straffangarna!
Nab.
De betraktade hvarandra utan att saga ett ord, derefter gmgo de in i huset. Hvad skulle degOra? Straff-Jangarna pa Stora Utsigts-platan, det var olycka, skofling, ruin!
Da Harbert sag ingenioren, korrespondenten och Pencroff komma in igen, forstod han, att stallningen for-
Källa: Internet Archive ·