Sida 619
Femtionde kapitlet
FEMTIOFORSTA KAPITI.ET
619
varrats, och nar han varseblef Jup, betviflade ban icke langre, att en olycka hotade Granite-House.
— Herr Cyrus, — sade ban, — jag vill harifran. Jag kan utharda flyttningen! Jag vill harifran!
Gideon Spilett gick fram till Harbert. Efter att hafva betraktat honom, sade han:
— Ma vi da bege oss af!
Fragan blef nu att afgora, om Harbert skulle transporteras pa en handbar eller i karran, som Ayrton medfort till corralen. Baren skulle gora skakningen inindre for den sarade, men till densamma behofdes barare, d. v. s. tva gevar skulle undvaras vid forsvaret, om ett anfall skedde under vagen.
Kunde man icke tvartom genom att anviinda karran fa alia armar disponibla? Man kunde ju deri liigga madrasser, pa hvilka Harbert skulle hvila, ocb framskrida med sa stor varsambet, att han forskonades fran alia stotar. Man kunde det.
Karran framdrogs. Pencroff spande kulmanen for den. Cyrus Smith och korrespondenten upplyfte Harberts madrasser och lade dem pa bottnen af karran mellan de tva stegarna.
Vadret var vackert. Heta solstralar nedtrangde genom traden.
— Ato gevaren klara? — fragade Cyrus Smith. De voro det. Ingenioren och Pencroff, hvar och en
bevapnad med en bossa med tva skott, och Gideon Spilett med sin karbin i handen, voro beredda att begifva sig af.
— Mar du bra, Harbert? — fragade ingenioren.
— Ah, herr Cyrus, — svarade den unga gossen, — var lugn, jag skall inte do pa, vagen!
Man sag, att det stackars barnet vid dessa ord anlitade hela sin energi, och att det genom en ytterlig viljeanstrangning uppeholl de nara svikande krafterna.
Ingenioren kande sitt hjerta hoppressas af smiirta.
Källa: Internet Archive ·