Sida 637
Femtiotredje kapitlet
VEMTIOTRED.TE KAHTLET
est
tagit den yttre delen af hissinrattningem Pencroff var den, som sist lenmade Granite-House, hvarifran ban firade sig ned utefter en lina, som var lagd ofver utspranget utanfor porten, och hvars bada andar nadde ned till marken, der den ena andan fastholls. Sedan denna lina en gang blifvit borttagen, fans ingen forbindelse mellan Granite- Houses port och hafsstranden. Vadret var praktigt.
— Dagen tycks arta sig att blifva varm ! — sade korrespondenten gliidtigt.
■ — Bab, doktor Spilett, — svarade Pencroff, — vi skola marschera under tradens skugga och ej ens se en skymt af solen!
— Framat! — kommenderade ingenioren.
Karran vantade pa, stranden utanfor Spiseln. Korrespondenten hade envisats, att Harbert, atminstone under de forsta timniarna af farden, skulle taga plats i akdonet, och den unga gossen maste underkasta sig sin lilkares foreskrifter.
Nab gick i spetsen framfor kulmanerna. Cyrus Smith, korrespondenten och matrosen bildade eftertruppen. Top gjorde gladjesprang omkring dem. Harbert hade erbjudit Jup att taga plats bredvid honom i karran, och Jup hade mottagit densamma utan krus. Ogonblicket for uppbrottet var nu kommet, och den lilla truppen satte sig i marsch.
Karran sviingde forst om klipphornet vid flodmynningen, passerade derpa, sedan den korts en mil uppfor venstra stranden af Barmhertighetens fiod, bron, vid hvars slut vidtog vagen till Ballong-hamnen, och lemnande denna vag till venster om sig, borjade nybyggarna fordjupa sig i de ofantliga skogar, som bildade Den fjerran vestern.
Under de tva, forsta milen kunde karran passera obehindradt, ty traden stodo har icke sa. tatt; litet emellanat maste man skara sig genom lianer och buskar, men
Källa: Internet Archive ·