Sida 638
Femtiotredje kapitlet
'<;:;*
HEN HEMMGIIETRFULLA ON
intet allvarsamt hinder stalde sig i vagen for nvbvegarna. Jrj
Do lummiga triiden spredo en aval skugga i skogen. Deodarer, douglas-trad, kasuariner, banksior, gummitrad," drakblodstrad och andra tradslag omvexlado med hvarandra, sa langt blicken kunde na. De foglar, nybyggarna hittills sett pa on, aterfunno de har i ofverflod — tjiidrar, jakamarer, sladdrande papegojor m. fl. Agutier, kangurer och vattensvin kilade fram och ater i graset,' och allt detta erinrade nybyggarna om de utflygter, de tforetagit, da de forst ankommo till on.
— Enda skilnaden, — anmarkte Cyrus Smith, — jag kan upptacka hos dessa djur, ar, att de aro riiddare an forut. Dessa skogar ha alltsa nyligen blifvit genomstrofvade af strafFangarna, efter hvilka vi sakert bora aterfinna sparen.
Pa manga stiillen kunde man ocksa se, att menniskor forr eller senare gatt fram der — har hade grenar blifvit afbrutna fran triiden, kanske i afsigt att utstaka en vag; der syntes aska efter en slocknad eld och spar efter fotsteg i nagra lerhaltiga delar af marken. Men ofver hufvud taget kunde ingenting upptackas, som bestiimdt hantydde pa, en lagerplats.
Ingenioren hade alagt sina kamrater att aflmlla sig fran att jaga. Gevarsskotten skulle hafva kunnat varna straffangarna, hvilka kanske stroko omkring i skogen. Dessutom skulle jagarna blifvit tvungna att afliigsna sig nagot fran kilrran, och Cyrus Smith hade strangeligen forbjudit dem att skiljas fran hvarandra.
Under senare delen af dagsresan, omkring sex mil fran Granite-House, blef det temligen svart att komma fram. For att genomtranga vissa snar maste man hugga bort buskarna och salunda gora en viig. Innan man vagade sig in der, var likviil Cyrus Smith nog omtiinksam att skicka in Top och Jup bland buskarna. Dessa fullgjorde samvetsgrant sitt uppdrag, och da hunden och
Källa: Internet Archive ·