Sida 639
Femtiotredje kapitlet
FEJITIOTUEDJE KAPITLET
639
ofang-utangen aterkommo utan att hafva signalerat ha* got, behofde man icke frukta for nagot, hvarken fran straffangarnas eller fran de vilda djurens sida — tva slags individer ur djurriket, som deras vilda instinktei' stalde pa samma niva.
Pa aftonen af denna forsta dag slogo nybyggarna lager omkring nio mil fran Granite-House, pa, stranden af en liten i Barmhertighetens flod utmynnande back, om hvilken de liittills icke vetat nagot, och som borde sammauhanga med det system af vattendrag, som jorden har" hade att tacka for sin forvanande fruktbarhet.
Nybyggarna ato en grundlig qvallsvard, ty deras aptit hade blifvit retad starkt, och atgarder vidtogos for, att natten skulle forflyta utan obehag. Om ingenioren haft att gora endast med de vilda djuren, sasom jaguarer och andra, hade han blott helt enkelt behoft upptiinda eldar omkring sitt lager, och dessa skulle hafva varit tillrackliga att skydda honom ; men straffangarna snarare ditlockades an afhollos af eldarna, och i sadant fall var det battre att omgifva sig med djupt morker.
Dessutom organiserades vakthallningen striingt. Tva af nybyggarna borde vaka tillsammans, och det ofverenskoms, att man skulle aflosa hvarandra hvarannan timme. Men da Harbert trots bans invandningar fritogs fran denna tjenstgoring, bytte Pencroff och Gideon Spilett, a, ena, samt ingenioren och Nab, a andra sidan, af hvarandra.
For ofrigt var det icke manga timmars natt. Morkret uppstod snarare i foljd af de tata lofmassorna an af solens forsvinnande. Tystnaden stordes blott da och da af nagra jaguarers hesa tjut och nagra apors hanskratt, hvilka senare tycktes hogeligen forarga master Jup.
Natten forgick, utan att nagot ovanligt intraffade, och den foljande dagen, den 16 Februari, atertogs farden, som nu var snarare langsam an besvarlig, genom skogen.
Denna dag kunde man icke tillryggalagga mer an
Källa: Internet Archive ·