Den hemlighetsfulla ön

FEMTIOTREDJE KAPITLET

641

skulle hafva kostat clem ofantliga anstrangningar, och uppoffrade de mindre, men resultatet deraf blef, att vagen kom att ga i en mangd krokningar.

Denna dag upptackte Harbert flera nya vaxter, onl hvilka man annu icke vetat, att de funnos bar, sasom tradlika, praktfulla ormbunkar ochJohannisbrodtrad, hvilkas langa, en sotaktig och valsmakande marg innehallande skidor kulmanerna ato med glupskhet. Der aterfunno nybyggarna afven statliga kaurier, som vaxte i grupper, och hvilkas cylindriska stammar, kronta af en kagla af gronska, reste sig till en hojd af tvahundra fot. Det var verkligen dessa Nya Zeelands kungstrad, hvilka vunnit lika stor ryktbarhet som Libanons cedrar.

Hvad betraffar faunan, hade den icke att uppvisa nagra andra prof an dem, jagarna hittills gjort bekantskap med. Emellertid sago de, utan att kunna nftrma sig dem, ett par af dessa stora foglar, som aro egendomliga for Australien och, tillhorande strutsfoglarnas ordning, bilda ofvergangen till kasuarerna, nemligen den new-zeelandska strutsen. Deras hojd ar inemot tva meter och deras fjadrar bruna. Top rusade efter dem med all den. hastighet, hvaraf hans fyra ben voro magtiga, men strutsarna lemnade honom latt bakom sig, ty dessa foglar besitta, som bekant, en underbar snabbhet.

I skogen upptackte man annu nagra spar, som strafffangarna lemnat efter sig. I narheten af ett stalle, der eld tycktes nyligen hafva blifvit slackt, varseblefvo nybyggarna marken efter fotsteg, som undersoktes med ytterlig noggrannhet. De fem straffangarna hade tydligen slagit lager pa detta stalle, men trots noggranna undersokningar - hvilkas mal var att finna ett sjette spar, hvilket da maste vara efter Ayrtons fot — kunde man icke finna ett sadant.

— Ayrton var inte med dem! — sade Harbert.

— Nej, — sade Pencroff, — och skalet, hvarfor han inte var med dessa uslingar, ar, att de redan hade

Jules Verne. Den tiemlighets/ulia 8n.

41