Sida 644
Femtiofjerde kapitlet
644
HEN HElrMGHETSFUUA ON
spar, hur mycken moda man an gjorde sig. I nga mar . ken aft* fotsteg inga afbrutna grenar, ingen kallnad aska, inga ofvergifna lagerplatser.
.... ~ P etta f0rvan ar mig inte, - sa de Cyrus Smith till sina kamrater. - Straffangarna ha landstigit pa on i narheten af Vrak-udden, och de ha genast kastat sig in i Den fjerran vestems skog, after att ha ofvergatt Brandgas-trasket. De ha alltsa foljt nastan gamma tfg som vi togo, da vi lemnade Granite-House. Har ha vi forklanngen till de spar, vi funnit. Men da straffangarna kommo till vestra kusten, insago de mer an val, att de icke kunde finna nagon lamplig tillflyktsort der, och da de derfor begafvo sig vidare mot norr, var det, som de upptackte corralen.
- Och kanske ha de atervandt dit, - sade Pencroff.
- Jag tror det inte, - svarade ingenioren, - ty de bora val antaga, att vara efterforskningar skola rigtas at detta hall. Corralen ar for dem blott en proviantenngsort och inte en standig lagerplats.
- Jag iir af er asigt, - sade korrespondenten - och enhgt min tanke ar det bland Franklin-bergets forgremngar, som straffangarna sokt en tillflyktsort.
- I sa fall, herr Smith, ga vi rakt pa corralen! - utropade Pencroff. - Vi maste komma till ett slut med den har aflSren, och hittills ha vi forspilt var tid!
Nej, mm van, — svarade ingenioren. — Ni glommer, att det ligger i vart intresse att fa veta, om inte Den fjerran vesterns skog innesluter nagon menniskobomng. Var utflygt, Pencroff, har ett dubbelt mal. Om vi a ena sidan bora straffa brottet, ha vi a den andra en tacksamhetsskuld att afborda!
— Det kan man kalla bra taladt, herr Smith' — svarade matrosen. - Hur som heist, sa ar det min asigt r att vi inte skola fa reda pa den der herrn, forran han sjelf vill det!
Källa: Internet Archive ·