Sida 645
Femtiofjerde kapitlet
FEMTIOFJEEDE KAPITLET
645
D& Pencroff sade detta, gaf han i sjelfva verket blott ett uttryck at alias asigt. Det var all anledning att antaga, att den okandas tillflyktsort hiidanefter skulle blifva lika fordold for dem, som den hittills varit.
Denna afton stannade karran vid Vattenfalls-flodens mynning. Lagerplatsen anordnades sasom vanligt, och man vidtog for natten de vanliga forsigtighetsmatten. Harbert, livilken nu ater blifvit den starka och friska gosse, han varit fore sin sjukdom, drog all den fordel, han kunde, af denna vistelse i fria luften mellan vindarna fran oceanen och i skogens lifgifvande atmosfer. Hans plats var icke langre i karran, utan i spetsen for den lilla truppen.
Den foljande dagen, den 19 Februari, begafvo sig nybyggarna, sedan de lemnat kusten, pa, hvilken ofvanfor flodmynningen sa pittoreskt basalten uppstaplade sig i alia slags former, nppfor fiodens venstra strand. Vagen var till en del kiind for nybyggarna fran de foregaende utfiygter, som de foretagit fran corralen anda till 6ns vestra kust. De befunno sig nu pa ett afstand fran Franklins berg af sex mil.
Ingeniorens plan var foljande: att med storsta noggrannhet undersoka hela dalen, hvars botten bildade flodbadden ; att forsigtigt begifva sig till corralens omgifningar; att, om straffangarna satt sig i besittning af corralen, bemagtiga sig densamma; att, om de icke gjort det, ftrskansa sig der och gora den till medelpunkten for de operationer, som skulle hafva till andamal undersokningen af Franklin-berget.
Denna plan gillades enhalligt af nybyggarna, och de langtade verkligen efter att ater fa taga sin o i fullstandig besittning.
Man begaf sig alltsa in i den smala dal, som skilde tva, af Franklin-bergets miigtigaste armar. Triiden, som statt hoptrangda pa fiodstrandorna, vaxte allt glesare, ju hogre upp man kom pa, vulkanen. Terrangen var har
Källa: Internet Archive ·