Sida 646
Femtiofjerde kapitlet
640
DEN HEMLTGHETSFULLA ON
mycket backig och sardeles lamplig for bakhall, och det var blott med den stOrsta forsigtighet, man gick fram der. Top och Jup tjenstgjorde sasom spejare, och rusande in bland do tata buskssaren till hoger och venster, ofverbjodo de hvarandra i forstand och fintlighet. Men ingenting tillkannagaf, att nagon nyligen satt sin fot pa flodstranderna, ingenting forradde, att straffangarna uppehijllo sig i niirheten.
Inemot kl. 6 pa eftermiddagen stannade karran pa ett afstand fran corralen af omkring GOO steg, men denna doldes iinnu for deras blickar af den densamma omgifvande tilta skogen.
Nu giilde det alltsa att rekognoscera corralen for att fa veta, om straffangarna funnos der. Att, om dessa lago i bakhall, vaga sig in der vid full dager, det var att utsatta sig for att sasom Harbert traffas af en kula. Battre var det da att afvakta nattens inbrott. Gideon Spilett ville emellertid utan nagot drojsmal undersoka corralens omgifningar, och Pencroff, hvilken mist talamodet, erbjod sig att gora honom sallskap.
— Nej, mina vanner, — sado ingenioren, — latom oss afvakta nattens inbrott. Jag vill inte, att nagon af er skall blottstalla sig vid full dager.
— Men, herr Smith, — infoll matrosen, hvilken var foga benagen att foga sig efter ingeniorens vilja.
— Jag ber er, Pencroff! — sade ingenioren.
— Sa far det vara da, — svarade matrosen, hvilken nu gaf sin forbittring luft pa, annat satt genom att traktera straffangarna med de mustigaste epitet, han kunde framleta ur sitt sjomanssprak.
Nybyggarna qvarstannade alltsa omkring karran och hollo ett vaksamt oga pji de niirbelagna delarna af skogen.
Salunda forfloto tre timmar. Vinden var nu icke sa, stark, och en absolut tystnad radde under de hoga triiden. Utan svarighet skulle man kunnat bora, om den
Källa: Internet Archive ·