Sida 650
Femtiofjerde kapitlet
■650
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
.-sasom korrespondenten och han formodat, stangd. Matro- •sen kunde dock forvissa sig om, att de yttre bommarna ncke voro satta for.
Man kunde alltsa deraf draga den slutsatsen, att •straffangarna nu hollo till i corralen, och att de efter all sannolikhet hade sakert tillbommat porten, sa att man .icke kunde fa upp den med vald.
Gideon Spilett och Pencroff lyssnade.
Intet ljud hordes inifrun. Muflonerna och getterna, 'hvilka utan tvifvel lago och sofvo i sina stall, storde P ei .intet siitt nattens tystnad.
Da, korrespondenten och matrosen ej kunde h6ra nagot buller, fragade de hvarandra, om de skulle klattra ofver palverket och sedan ga vidare in i corralen — hvil- :ket var stridande mot Cyrus Smiths order.
Det iir sant, att forsoket kunde lyckas, men det kunde ocksa misslyckas. Men om straffangarna icke imisstankte nligot, om de icke hade nagon aning om den ■mot dem foretagna expeditionen, om slutligen i detta dgonblick ett tillfiille erbjod sig att ofverrumpla dem, borde man icke begagna sig af detta tillfalle och obetanksamt vaga sig pa att klattra ofver palverket?
Korrespondenten ville det icke. Han ansag det vara klokare, att nybyggarna forsokte allesammans pa en gang intranga i corralen. Visst var emellertid, att man kunde komma fram iinda till p&lverket utan att blifva sedd, och att corralen icke tycktes vara bevakad. Sedan man 6fvertygat sig harom, hade man intet vidare att gora an att atervanda till karran och der ofverlagga.
Formodligen delade Pencroff denna asigt, ty han gjorde ingen svarighet vid att folja korrespondenten, nar denna senare drog sig tillbaka till skogen.
Nagra minuter derefter var ingenioren underriittad om, huru sakerna stodo.
— Na viil, — sade han, efter att hafva funderat
Källa: Internet Archive ·