Sida 651
Femtiofjerde kapitlet
FEMTIOFJERDE KAriTLET
651
en stund, — jag har nu anledning tro, att straffangarna inte aro i corralen.
— Det skola vi nog fa klart for oss, — svarade Pencroff, — nfir vi kliittrat ofver palverket.
— Till corralen, mina vanner! — sade Cyrus Smith,
— Skola vi lemna karran qvar liar i skogen ? — frfigade Nab.
_ Nej, — sade ingenioren, — det ar var ammunitionsoch proviantvagn, och i handelse af behof skall den fa, tjenstgora sasom var fastning.
— Framat alltsa! — sade Gideon Spilett. Karran sattes i gang och fordes utan buller allt
narmare corralen. Det var nu alldeles mSrkt och tystnaden lika djup som i det ogonblick, da Pencroff och korrespondenten aflagsnat sig, krypande utefter marken. Det tiita graset fortog fullkomligt ljudet af stegen.
Nybyggarna hollo gevaren fardiga att gifva eld. Pa Pencroffs befallning holl sig Jup efterat. Nab ledde Top i band, sa att han icke skulle rusa fore dem.
Snart syntes den oppna platsen. Den var ode. Utan att tveka styrde den lilla truppen sina steg mot inhagnaden. Snart passerades den farliga oppna platsen. Icke ett gevarsskott hade lossats. Da karran kommit fram till palverket, stannade den. Nab drojde qvar hos kulmanerna for att halla dem. Ingenioren, korrespondenten, Harbert och Pencroff gingo till porten for att se efter, om den var barrikaderad innanfor.
Den ena porthalfvan var oppen!
— Hvad sagen I om det bar? — Mgade ingenioren, i det han vande sig till matrosen och Gideon Spilett.
Bada tva stodo hapna.
— Vid min sjals salighet, — sade Pencroff, — porten var stangd for en stund sedan!
Nu kiinde sig nybyggarna villradiga. Voro strafffangarna alltsa i corralen i det ogonblick, da, Pencroff
Källa: Internet Archive ·