Sida 653
Femtiofjerde kapitlet
FEMTIOFJSRDE KAPITLET
653
Pa bordet stod en brinnande skeppslanterna, och bredvid detsamma den sang, hvari Ayrton forut legat.
I sangen lag en karl.
Plotsligt ryggade Cyrus Smith tillbaka och utropade med dampad rost:
— Ayrton !
Dorren slogs nu snarare in an oppnades, och nybyggarna stortade in i rummet.
Ayrton tycktes sofva. Hans ansigte tillkannagaf, att han lidit lange och grymt. Vid hans handlofvar och fotknolar syntes breda blanader.
Cyrus Smith lutade sig ned ofver honom.
— Ayrton! — utropade ingenioren, fattande dens arm, som han aterfunnit under sa ovantade omstandigheter.
Vid detta tillrop oppnade Ayrton ogonen, och stirrande Cyrus Smith i ansigtet, utbrast han, vandande sig afven till de andra :
— Ni — ni?
— Ayrton! Ayrton! — upprepade Cyrus Smith.
— Hvar ar jag?
— I huset i corralen !
— Ensam?
— Ja!
— Men de skola komma! — utbrast Ayrton. — Forsvara er ! Forsvara er !
Harpa foil han tillbaka utmattad.
— Spilett, — sade nu ingenioren, — vi kunna bli anfallna i hvilket ogonblick som heist. Koren in karran i corralen ! Tillbommen porten och aterkommen alia hit !
Pencroff, Nab och korrespondenten skyndade sig att utfora ingeniorens befallningar. Det var ej ett ogonblick att forlora. Kanske befann sig karran redan i straffangarnas hander! Inom ett ogonblick hade korrespondenten och hans tva kamrater uppnatt porten till corralen, utanfor hvilken man horde Top morra doft.
Lemnande Ayrton for ett ogonblick, gick ingenioren
: %>
Källa: Internet Archive ·