Sida 654
Femtiofjerde kapitlet
65 1
DEN liEMLiariETeFULLA UN
at or huset, fiirdig att gifva eld. Harbert var vid bans sida. Bada rigtade sina spejande blickar mot kammen af den bergarm, som beberskade corralen. Om straffangarna %o gomda deruppe, kunde de skjuta ibjal nybyggarna/ den ena efter den andra.
I detta Bgonblick visade sig manen i oster ofver den morka skogen, och nu spred sig ett blekt ljus inom inbiignaden. Corralen upplystes hel och hallen med sina tradgr upper, den lilla nod, som vattnade densamma, och sin yppiga grasmatta. At bergssidan aftecknade sig huset och en del af palverket i hvitt. Pa motsatta sidan, mot porten, forblef allt morkt.
En svart massa visade sig snart. Det var karran, som intradde inom ljuscirkeln, och Cyrus Smith kunde nu hora bullret af porten, som bans kamrater stangde, och som de sakert barrikaderade med de inre bommarna.
Men i detta ogonblick borjade Top, som valdsamt afslet sitt band, skalla ursinm'gt och rusade af inat corralen till hoger om huset.
— Gen akt, mina vanner, och fardigt geviir! — utropade Cyrus Smith.
Nybyggarna hade redan lagt an och afvaktade blott riitta ogonblicket att gifva eld. Top skalde fortfarande, och Jup, hvilken skyndade efter hunden, lat hora galla hvisslingar.
Nybyggarna foljde efter orang-utangen och stodo snart pa stranden af den lilla backen, hvilken har ofverskyggades af stora trad.
Och hvad sago de der i det klara manskenet?
Fern pa stranden utstrackta kroppar!
Det var de straffangar, som fyra manader forut hade landstigit pa Lincoln-on!
Källa: Internet Archive ·