Den hemlighetsfulla ön

FEMTIOFEMTE KAPITLET

663

afven sadana kallor, som, utgjutande sig genom tusen rannilar, vattnade halfon Serpentines mark.

Af dessa tre dalar, der det ingalunda var brist pa vatten, skulle hvilken som heist kunnat tjenstgora sasom tillflyktsort at nagon ensling, som der skulle hafva funnit allt, hvad for lifvets uppehalle ar nodvandigt. Men nybyggarna hade redan undersokt dem, och ingenstades hade de kunnat upptacka spar af, att en menniska fans der.

Var det da langst inne i nagon af dessa ofruktbara dalar, midt ibland dessa klippros, dessa svartillgangliga raviner, mellan dessa lavafloden, som den okandas tillflyktsort var att soka?

Pa norra sidan af Franklin-bergets bas funnos endast tva breda, foga djupa dalar utan ett spar af gronska, ofversallade med erratiska block, randade med langa moraner, bfvergjutna af lava och bestrodda med obsidianoch labradorit-arter. Denna del tog i ansprak langvariga och anstrangande undersokningar. Der hade bildats tusen haligheter, utan tvifvel foga beqvama, men alldeles dolda och svara att komma in i. Nybyggarna begafvo sig afven in i morka tunnlar, som forskrefvo sig fran den plutoniska tiden, annu svarta sedan den tid, da elden rasade i dem, och hvilka gingo linda ned i bergets innandomen. Man genomstrofvade dessa morka gallerier, man lyste sig fram der med kadiga trastycken, man genomletade de minsta haligheter, man pejlade de minsta djup — men ofverallt tystnad, morker! Det forefoll nybyggarna omojligt, att en mensklig varelse nagonsin kunnat satta sin fot i dessa uraldriga gangar, att hans arm nagonsin kunnat rubba ett enda af dessa block. Sadana dessa block nu voro, sadana hade vulkanen kastat upp dem ofver vattenytan vid den tid, da on hojde sig ofver vagorna.

Ehuru emellertid dessa gangar syntes vara alldeles ode, och ehuru morkret der var fullstandigt, maste lik-