Sida 662
Femtiofemte kapitlet
662
DEN UEMLIGIIETSFULLA H,N
fullfolja efterforskningarna. Ingen del af On kunde vara mera lamplig att dolja en bostad, hvars egare ville forblifva okand. Men sa intrasslade voro bergarmarna i hvarandra, att Cyrus Smith maste vid deras undersokning stningt folja en viss plan.
Till en borjan undersokte nybyggarna hela den dal, som lag sikler om vulkanen, och som mottog Vattenfallsflodens forsta vatten. Der visade Ayrton dem den hala dit straffangarna tagit sin tillflykt, och der han af dem halhts fangslad anda till sin flyttning till corralen. Denna hala befann sig i fullkomligt samma skick, hvari Ayrton hade lemnat den. Man fann der en ansenlig qvantitet ammunition och lifsmedel, som straffangarna ditfort i afsigt att der inriitta en reservdepot.
Hela dalen, innerst i hvilken grottan lag, och som beskuggades af vackra trad, bland hvilka koniferer voro de forherskande, understates med den storsta omsorg, och sedan nybyggarna kringgatt spetsen af den i sydvest utskjutande bergarmen, begafvo de sig in i en annu sma-Jare dal, hvilken gick anda fram till de pa kusten sa pittoreskt hopade basaltmassorna.
Ilitr stodo traden mera glest. Stenen hade tradt i grasets stiille. Vilda getter och mufloner skuttade mellan klippblocken. Hiir borjade den ofruktbara delen af Lincoln-on. Man kunde redan finna, att af de talrika dalar, som utstralade fnin Franklin-bergets bas, endast tro egde trad och rika betesmarker, liknande dem i corralen, hvilken i vester begriinsades af Vattenfalls-fiodens dal och i oster af l?oda ans. Dessa tva backar, hvilka hingre ned forvandlades till floder genom att i sig upptaga nagra tillfloden, bildades af Franklin-bergets alia vattensamlingar och framkallade den fruktbarhet, som karakteriserade Lincolh-ons sodra del. Hvad betraffar Barmhertighetens flod, nardes den mera omedelbart af ymniga i Jakamar-skogens djup gomda kallor, och det var
Källa: Internet Archive ·