Den hemlighetsfulla ön

FEMTIOFEMTE KAPITLET

661

— Och? — sade Pencroff, hvars hjerta klappado nastan horbart.

— Och da de inte liingre hade Bob Harvey, som manovrerade, ledo de skeppsbrott pa klipporna, och baten slogs alldeles i spillror!

— Ah, de uslingarna, de banditerna, de nedriga skurkarna! — utbrast matrosen.

— Pencroff, — sade Harbert, fattande hans hand, — vi skola gora en annan Bonad venture, en storre! Vi ha till vart forfogande allt jernarbetet, all tacklingen fran briggen.

— Men vet ni, — svarade Pencroff, — att det behofs atminstone fem eller sex manader for att bygga ett fartyg pa trettio eller fyrtio tons ?

— Vi skola taga vara pa, tiden, — svarade korrespondenten, — och for i ar sla, ur hagen att fara till holmen Tabor.

— Hvad ar att gora, Pencroff, vi maste finna oss i vart ode, — sade ingenioren, — och jag hoppas, att detta drojsmal inte skall fororsaka oss nagon skada.

— Ack, min Bonadventure, min stackars Bonadventure! — utropade Pencroff, som var alldeles forkrossad genom forlusten af sin bat, ofver hvilken han var sa stolt.

Bonadventures forlisning var naturligtvis en ledsara handelse for nybyggarna, och man ofverenskom, att denna forlust borde godtgoras med det snaraste. Sedan den saken var afgjord, tankte man icke pa nagot annat an att lyckligen afsluta undersokningen af 6ns mest undangomda delar.

Denna undersokning borjade samma dag, den 19 Februari, och rackte en hel vecka. Bergets bas bildade med sina armar och deras talrika forgreningar en labyrint af nyckfullt i hvarandra snarjda fastningsverk. Det » var tydligen langst inne i dessa smala dalar, kanske till och med i Franklin-bergets innandomen, som man borde