Den hemlighetsfulla ön

G60

DEN HEMLIGHETSFULLA ON

— Och vi skola inte atervanda till Granite-House - svarade Harbert, - fSrran vi funnit var valgorare.

— Ja, — sade ingenioren, — vi skola gora, hvad som star i menniskomagt, men - jag upprepar det annu en gang - vi skola inte fa reda pa honom, forran han sjelf vill det.

— Skola vi qvarstanna i corralen ? — fragade Pencroff.

— Ja, latom oss bli qvar har, — svarade Cyrus Smith, — der forraden aro rikliga, och hvarest vi befinna oss 1 sjelfva medelpunkten af omradet for vara spaningar. Ar det for ofrigt nodvandigt, sa ma karran genast atervanda till Granite-House.

— Godt! — sade matrosen. — Blott en anmarkning!

— Hvilken?

— Den vackra arstiden nalkas, och vi fa inte glomma, att vi ha en sjoresa att gora.

— En sjoresa? — sade Gideon Spilett.

— Ja, till holmen Tabor, — svarade Pencroff. — Det ar nodvandigt, att vi der lemna en uppgift om laget af var o, hvarest Ayrton nu befinner sig, for den handelse att den skotska jakten skulle komma igen for att hemta honom. Hvem vet, om det inte redan ar for sent ?

— Men, Pencroff, — fragade Ayrton, — hur tanker ni gora denna ofverfart?

— Pa Bonadventure, naturligtvis !

— Bonadventure! — utbrast Ayrton ... — Den fins inte liingre.

— Min Bonadventure fins inte langre! — vralade Pencroff, springande upp.

- — Nej ! — svarade Ayrton. — Straffangarna upptackte den for knappt atta dagar sedan i dess lilla hamn, de lade ut fran land och . . .