Den hemlighetsfulla ön

FEMTIOFEMTE KAPITLET

659

rider ett slags forakt for de hulpna, som i Cyrus Smiths ogon till en viss grad forringade valgerningens varde.

— Latom oss soka, — atertog han, — och ma Gud forunna oss att en dag fa, bevisa derma hogdragna beskyddare, att han inte har att gora med otacksamma! Hvad skulle jag inte vilja ge, om vi kunde bevisa var tacksamhet genom att i var tur gora honom nagon tjenst, om det ocksa, vore till priset af vara egna lif!

AUt ifran denna dag var denna varelses uppsokande det uteslutande foremalet for nybyggarnas tankar. Allt dref dem till att finna ordet till denna gata, ett ord, som blott kunde vara namnet pa en man, begafvad med en i sanning oforklarlig och nastan ofvermensklig magt.

Efter nagra ogonblick atervande nybyggarna till bostaden i corralen, hvarest deras omsorger snart atergafvo Ayrton hans moraliska och fysiska kraft.

Nab och Pencroff buro straffangarnas lik in i skogen och grafde der ner dem djupt i jorden pa nagot afstand fran corralen.

Sedan underrattade man Ayrton om de handelser, som tilldragit sig, medan han hallits fangslad. Han tick afven veta, hvad som handt Harhert, och hvilken rad af profningar nybyggarna genomgatt. Hvad betraffar dessa senare, hade de icke vagat hoppas att fa, aterse Ayrton och maste befara, att straffangarna obarmhertigt dodat honom.

— Och nu, — sade Cyrus Smith, slutande sin berattelse, — aterstar oss att fullborda en pligt. Halften af var uppgift ar lost, men om vi inte langre ha nagot att befara af straffangarna, ar det likval inte oss sjelfva vi ha att tacka for, att vi ater blifvit herrar ofver on.

— Na val, — sade Gideon Spilett, — latom oss da genomleta Franklin-bergets alia labyrinter! Latom oss inte lemna ens en den minsta fordjupning oundersokt ! Ack, 'om nagonsin en korrespondent befunnit sig infor en upprorande hemlighet, sa, ar det jag, mina vanner!

I