Den hemlighetsfulla ön

FEMTIOSJETTE KAPITLET

67'

stranga vintrar. Jag vill dessutom fasta er uppmarksamhet pa en helt och hallet fysisk orsak, som gor den sodra hemisferen kallare an den norra. Da solen befinner sig narmare denna hemisfer under sommaren, foljer nodvandigt deraf, att hon ar langre fran densamma under vintern. Haraf forklaras alltsa, att ett temperaturofverskott uppkommer i bada rigtningarna, och om vi finna vintrarna mycket kalla pa Lincoln-on, sa, latom oss inte glomma, att somrarna tvartom aro mycket varma bar.

— Men var da sa god och sag raig, herr Smith,

— fragade Pencroff och rynkade ogonbrynen, — hvarfor har var hemisfer, sasom ni sager, blifvit sa, vanlottad? Det ar inte rattvist!

— Kara Pencroff, — svarade ingenioren skrattande,

— det ma vara rattvist eller orattvist, sa, maste vi likval finna oss i situationen, och se har skalet till denna besynnerlighet. Jorden beskrifver inte en cirkel omkring solen, utan en ellips, sasom den rationella mekanikens lagar fordra. Solen upptager en af ellipsens foci, och foljaktligen ar den vid en viss tid af jordens omlopp i sitt apogasum, d. v. s, pa sitt storsta afstand- fran jorden, och vid en annan i sitt epigreum, d. v. s. pa sitt kortaste. Men nu befinnes det, att det ar just under de sodra orternas vinter, som jorden ar langst bort fran solen och foljaktligen intar den stallning, som erfordras for, att dessa orter skola fa, storre kold. Harat kan ingenting goras, min kara Pencroff, och hur larda menniskorna an kunna vara, forma, de likval aldrig fbrandra det allra minsta i den af Gud sjelf faststalda verldsord-* ningen.

— Och anda, — infoll Pencroff, som visade en viss obenagenhet tor att underkasta sig, — fins det sa, mycken lardom i verlden! Hvilken stor bok, r herr Smith, skulle man inte kunna eora med allt, hvad man vet!