Den hemlighetsfulla ön

SJETTE KAPITLET

63

den tillhorde, om den var bebodd, eller om den blott var sti - anden af en ode 6?

Detta var en vigtig fraga att besvara, och det maste ske med'minsta mojliga tidspillan. Af dess losning skulle framga, huru man borde fOrhalla sig. I ofverensstammelse med Pencroffs asigt ansag man dock liimpligt att droja annu nagra dagar med foretagandet af en utflygt for detta andamal. Man maste forskaffa sig sadana lifsmedel, som voro en mera starkande foda iin agg och mollusker. Da, man under en langre tid komme att utsta anstrangningar och sofva utan tak ofver hufvudet, var det framfor allt nodvandigt att atervinna krafterna.

Halan erbjod for tillfallet en tillriicklig tillflyktsort. Eld var uppgjord, och det skulle blifva latt att bibeballa kolen glodande. For ogonblicket var det bland klipporna och pa, stranden ingen brist pa agg och musslor. Man skulle nog finna ett medel att doda nagra af de dufvor, som i hundratal flogo ofver platakammen, komme det an att ske med kappslag eller stenkastning. Kanske skulle traden i den narbelagna skogcn biira titliga frukter. Slutligen fans dor sott vatten. Det blef derfor ofverenskommet, att man skulle stanna nagra dagar vid halan for att der forbereda en upptacktsfiird, an tin gen utefter kusten eller i det inre af landet.

Denna plan foil isynnerhet Nab i smaken. Envis i sina ideer liksom i sina aningar, hade han ingen bradska att lemna denna del af kusten, som varit scenen for olyckshandelsen. Han trodde icke, han ville icke tro pa, forlusten af Cyrus Smith. Nej, det syntes honom omojligt, att en sadan man slutat sina dagar pa, detta lumpna satt, bortryckt af en stortvag, drunknande nagra hundra fot Mn land. 8a liinge icke vagorna uppkastade ingeniurens kropp pa, stranden, sa liinge han, Nab, ej sett sin husbondes lik med sina egna ogon, berort det med sina hander, skulle han icke tro pa, hans dod! Och denna tanke rotfaste sig mer an nagonsin i hans envisa hjerna.

■