Sida 685
Femtiosjunde kapitlet
FEMTIOSJUNDE KAPITLET
685
Cyrus Smith styrde sina steg till apparaten, och kastande den elektriska strbmmen genom traden, afsande han till corralen foljande fraga:
— Hvad vill ni?
Nagra ogonblick senare flyttade sig visaren pa bokstafstaflan och gaf Granite-Houses invanare foljande svar:
— Kom genast till corralen!
— Andtligen! — utropade Cyrus Smith.
Ja, andtligen! Hemligheten skulle afslojas! Gent emot det ofantliga intresse, som kallade nybyggarna till corralen, hade all trotthet forsvunnit hos dem, allt behof af hvila upphort. Utan att saga ett enda ord, hade de pa nagra ogonblick begifvit sig ned ur Granite-House och stodo nu pa stranden. Jup och Top ensamma lingo stanna hemma. Man ansag sig icke bora medtaga dem.
Natter) var mork. Manen, som ingatt i sitt ny just denna dag, hade forsvunnit pa, samma gang som solen. Sasom Harbert anmarkt, bildade stora stormmoln ett lagt och tryckande hvalf, hvilket stjernornas ljus icke formadde genomtranga. Nagra kornblixtar, atersken fran ett fjerran ovader, upplyste horisonten.
Mojiigen kunde nagra timmar senare askan komma att ljunga ofver sjelfva on. Det var en ruskig natt.
Men sa djupt morkret an var, kunde det icke halla tillbaka nybyggarna, hvilka val kande till vagen till corralen. De vandrade uppior venstra stranden af Barmhertighetens flod, uppnadde Stora Utsigts-platan, passerade bron ofver Glycerin-an och begafvo sig in i skogen.
De gingo raskt pa, ett rof for den haftigaste sinnesrorelse. De betviflade nu icke, att de andtligen skulle fa, veta losningen till gatan, namnet pa denna hemlighetsfulla varelse, som ingripit sa djupt i deras lif, som visat sig sa adelmodig mot dem, sa magtig i sitt beskydd. Maste icke denna okanda for att kunnat handla sa, som han gjort, hafva sa att saga intrangt i deras tillvaro,
I
Källa: Internet Archive ·