Den hemlighetsfulla ön

(384

DEN HEMMGIIETSFULLA ON

astadkomma nagot, som fortvarar, som ofverlefver henne

ar beviset pa menmskans ofverlagsenhet ofver allt, som

efver bar nere Det ar detta, «. grundJagt h nne

i iXve^r : det ar detK som *»*<■- **«£

fra m tfdS m T' ° m "^ °** JUP ° Ch To P^desinli, ]a

Ayrton, alltid tystlaten, S ade, att han onskade aterse

rattad ^ *"* *"*' att han blifvit ater "PP-

som vllf t0D ' d<3t ^ d6n 15 ° kt0ber ' hade sam tolet, so m vandt s,g om utsigterna for framtiden, dragit langre

tJmtT ^t K,ockan var 9 p & aft0 — &-

dan fallkannagafvo langa, ilia undertryckta gaspningar att de var tid att ga till hvila, och pLro/JjuS vag fall 8in S an g , da den i stora salen befintliga elektnska klockan plotsligt ringde.

tnn P lla " ff ° y M U , S Smith ' Gid60n ' S P iJett > Hai>be ^- Ayrton. Pencroff, Nab, - voro samlade der. Ingen af nybyggarna fans alltsa i corralen.

bP^,^T. Smith , hade ^ 8ig Up P- Hans kam ^ter betraktade hvarandra, troende att de hort miste

- Hvad vill det saga? - - utropade Nab. - Ar net djetvulen som ringer?

Ingen svarade.

- Det stormar ute, - - anmarkte Harbert. - Kan inte elektricitetens inflytande . . .?

Harbert fick icke tala ut. 'ingenioren, pa hvilken alias blickar voro ngtade, skakade nekande pa hufvudet

- Latom oss vanta, - sa de nu Gideon Spilett Ar det en signal, sa skall den, som gifvit den, no-

upprepa den. °

- Men hvem vill ni da, det skall vara? - utbrast iNab.

- Men, - - svarade Pencroff, den, som Matrosens ord afbrotos genom en ny ringning.