Sida 687
Femtiosjunde kapitlet
FEMT10SJUNDE KAPITLET
667
Intet svar.
Cyrus Smith oppnade den, och nybyggarna gingo in i rummet, der det var kolmcrkt.
Nab rackte fram ett eldstal, och ett ogonblick derefter lyste man med den tanda skeppslanternan i rummets alia horn.
Der fans ingen. Allt var i samma skick, hvari man lemnat huset.
— Ha vi blifvit gackade at' en illusion ? — mumlade Cyrus Smith.
Nej, det var icke mojligt! Telegrammet hade tydligt sagt :
— Kom genast till corralen !
Man narmade sig bordet, som var sarskildt anordnadt for telegraferingen. Allt var der i sitt vanliga skick.
— Hvem har varit hiirsist? — fragade ingenioren.
— Jag, herr Smith, — svarade Ayrton.
— Och for hur lange sedan?
— Fyra dagar.
— Ah, en breflapp! — utropade Harbert, visande pa ett pa bordet liggande papper.
Pa detta papper voro pa engelskaskrifnafoljande ord:
— Foljen den nya traden !
— Framat! — utropade Cyrus Smith, hvilken insag, att telegrammet ej afsandts fran corralen, men val fran den okandas hemlighetsfulla tillflyktsort, som genom en med den gamla linien forenad supplementartrad satts i omedelbar forbindelse med Granite-House.
Nab tog den tanda skeppslanternan, och alia lemnade corralen.
Ovadret brast nu los med ytterlig valdsamhet. Den mellantid, som skilde hvarje askknall, forminskades markbart. Askan skulle snart befinna sig midt ofver Franklin-berget och hela Lincoln-on. Vid skenet af de tatt pa hvarandra foljande blixtarna kunde man se den af angor omtocknade vulkanens topp.
Källa: Internet Archive ·