Sida 704
Femtioattonde kapitlet
704
DEN HEMLlGHETSPtLLA 5N
pade oppet. Ett pris blef satt pa hans hufvud, och om det ocksa icke fans en forradare att utlemna detsamma, beta lade hans moder, hans fader, hans hustru, hans barn for honom, till och med innan han visste, hvilka faror de lupo for hans skull.
Det ratta hade afven denna gang fallit for styrkan Men civflisationen ryggar aldrig tillbaka. Sepoyerna blefvo besegrade, och de gamla rajahernas land foil tillbaka under Englands an strangare valde.
Prins Dakkar, som icke kunnat do, atervande till Bandelkands berg. For framtiden ensam och intagen af en ytterlig vedervilja for allt, som bar namnet menniska, af hat och afsky for den civiliserade verlden och onskahde fly den for alltid, realiserade han spillrorna af sin formbgenhet, samlade ett tjugutal af sina trognaste kamrater, och en dag voro de allesammans forsvunna.
Hvar hade da prins Dakkar att soka det oberoende, som den bebodda verlden vagrade honom? I vattnet, i hafvets djup, dit ingen kunde folja honom.
Vetenskapsmannen tradde nu i stallet for krigaren. Pa en ode o i Stilla hafvet anlade han ett skeppsvarf, och der byggdes en undervattensbat efter hans plan. Elektriciteten, af hvars omatliga mekaniska kraft han, genom medel, som skola blifva kanda en dag, vetat att draga nytta, och som han hemtade ur outsinliga kallor, anvandes till alia hans apparats behof — sasom frambringare af rorelse, ljus och varme. Hafvet med dess oandliga skatter, dess myriader fiskar, dess skordar af hafstang och sargasso, dess ofantliga mammiferer afvensom icke endast allt, hvad naturen framalstrar, utan afven allt,^ hvad menniskorna forlorat i dess djup, sorjde i rikt matt for prinsens och hans besattnings behof — och hiirigenom kunde bans lifligaste onskan uppfyllas — den, att icke nodgas hafva nagon forbindelse med jordens lander. Han gaf sin undervattensapparat namnet
Källa: Internet Archive ·